Efter 30 timmar på resande fot slog jag upp datorn på hotellet. Hittar mejl från Mannen. Novas olika krämpor i helgen berodde på livmodersinflammation, vilket är asfarligt och vad jag misstänkte i söndags när symtomen ändrades. Hon opererades akut under måndagen, man tar då bort livmoder och äggstockar. Operationen gick bra och hon sov gott på kvällen.
Det är konstigt, för trots att man tagit rätt beslut;
Ringt och rådgjort med veterinär flera gånger
Skjutit upp min resa
Inte lämnat dem själva under natten
Åkt in akut måndag morgon
så känner man sig otillräcklig som djurägare. Man skulle gjort något annat, något mer. Hon skulle aldrig behövt bli sjuk. Och SÅ sjuk sedan… Men vid samtalen under söndagen så kom vi fram till att det var bättre att vänta, de har ju inte alla resurser under natten. Och innan söndagen kunde jag aldrig misstänka att det var livmoderinflammation. Jag trodde ju att det var ryggen precis som veterinären trodde. Vet inte vad de sagt nu om de olika symtomen, men jag gissar att allt berodde på inflammationen.
Slutsats. Fantastiskt lättad och glad över att vi vet vad som är fel och att det är ”åtgärdat”. Dåligt samvete över att hon blev sjuk. Förkrossad över att hon blev det samtidigt som jag skulle resa.
Mixed feelings… Jag vill göra allt för mina djur, även det som inte är möjligt. Typ röntga dem med mina ögon och läsa deras tankar. Så att dom aldrig aldrig behöver lida. I detta fallet var det en utopi. Vi kunde inte gjort mer för henne och vi kunde inte gjort det tidigare.
Älskar henne så att det gör ont. Har trott många gånger under helgen att hon inte skulle klara sig. Nu hoppas jag att faran är över.