Vad gör du nu för tiden

Varför hör du aldrig av dig
det var alldeles för länge sen vi sågs…

Ja jag vet. Lusten försvann. Luften gick ur mig. Att jag en lördagkväll sitter och skriver en dikt om själadöden säger väl allt? Men nu när jag ändå är här kan vi ju prata om roligare saker. Som ett vackert hus som är till salu i vår by.

 

Eller en cool plåtmugg jag såg på nätet.

Fröna till vackra stockrosor som jag beställde i veckan

Eller katterna, ja plural, som vi har tingat och hämtar i januari/februari. Vi längtar så mycket! Olivia (Tawallis Olivia Wilde) till vänster och Oddi (Tawallis Audrey Hepburn) till höger. Brittisk korthår precis som Essie. De är halvsyskon. Olivia kommer vara ca 1,5 år när vi hämtar dem och Oddi 12 v.

Sedan hörde jag en recension om en bok som verkade vara väldigt mysig.

Och en go´vän tipsade om en läsvärd artikel.

Den ryktbare författaren, journalisten, debattören och ateisten Christopher Hitchens gick bort i strupcancer förra året. I hans sista, postumt utgivna bok ”Mortality” finns inte mycket av självömkan, snarare en stoiskt för att inte säga galghumoristiskt nykter syn på livet. Liksom många andra som får en allvarlig diagnos ställde han sig frågan ”varför just jag?!”, för att i nästa ögonblick inse att det självklara svaret är: ”varför inte?”.

Det är en attityd som ligger ganska långt ifrån den livssyn som genomsyrar den optimistiska positivt tänkande-kulturen. Där talas sällan om människans grundläggande villkor, om oförutsägbarheten, om avsaknaden av avsikt och ”rättvisa” och varaktig trygghet. I stället utlovas enkla lösningar på komplexa problem och i förlängningen formler för en lycklig tillvaro som ett slags slutligt, harmoniskt mål.

Ja lite så är det här hemma. Och en av mina bästa vänner har berättat att hon ska bli mamma och en annan har köpt hus med sin kille på vår gata. Det är inte illa det inte! Nu tror jag att jag ska se nått avsnitt av Sex and the city. Köpte dvd-boxen i höstas och det var ett bra köp! Dom är så roliga! Kram till Er!