Det känns som om någon har tagit en bit av mitt hjärta och lämnat platsen tom.
Vackra, älskade, finurliga Essie.
Tre månader hann gå, ett helt liv hade vi framför oss.
Det är så tomt. Inga steg där uppe. Ingen som jamar och kommer och möter när man kommer upp. Ingen som väntar utanför toadörren. Ingen som sitter på köksbordet. Ingen som sover i soffan. Igen som spinner i strumplådan.
Det är bara då embarmligt tomt.
Allt känns så meningslöst.

Så klart tar vi varje chans att njuta av Nova och Tjorven och hönsen. De är alla våra små guldklimpar. Men katter är något speciellt. Essie var en fantastisk efterträdare till Stubben. Fick oss att se framåt och minnas det fina med honom, låta det svåra dra förbi. Hon var väldigt självständig, bestämd och tog en alldeles egen plats. Men hon släppte in oss mer och mer för varje dag. Bestämde sig för att vi var okej. Valde oss.

Jag lekte med henne varje dag. Hon älskade att busa. Jaga fjädern eller bara rejsa. Hoppa och vända i luften. Vi njöt så av att ha henne hos oss. Hon uppfyllde oss verkligen. Vi gladde oss så till att nästa vår och sommar vara ute i trädgården med henne. Vi tror verkligen att hon skulle ha gillat det.

Nu vilar hon under paradisbuskem tillsammans med Stubben. Deras lykta är tänd.
Sov gott Essie.
Matte & Husse saknar och älskar dig.

20121122-205612.jpg

20121122-205621.jpg

20121122-205637.jpg

20121122-205651.jpg

20121122-205646.jpg

Advertisements