Det är inte bra i kväll bloggisar. Ni vet när man gjort saker för att pigga upp sig men det inte riktigt hjälper. Ätit något gott, druckit ur en fin kopp, tänkt ljus, lyssnat på snarkningar från hunden, kikat på katten som lättjefullt borrat ner pannan mot soffkudden. Men ändå sitter man där, med mungiporna neråt och hör klockan ticka.  Det är den där jäkla tidens fel! Om vi bara kunde trycka ctrl + klocka + delete så hade det varit bättre. Tid är bara något dom har hittat på… Hur kan det styra oss? Hur kan det kontrollera mig?

Du växte upp i det lilla landet
Du känner doften av skrapsår och grus
Av skogens nässlor och bäcken därigenom
Mellan rader av symmetriska hyreshys

Där hade nån slagit i spaden och drömt en dröm
Med det är ingenting som märks där idag
Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån
Ett annat liv, ett annat jag

Den stan hade inga visioner
Inga öppna hav, ingen kust
Inga salta historier i väggarna
Inga svindlande höjder, ingen lust

Känner du hur längtan tar
Hur du sträcker dig och stretar
Bakom varje hög av sand
Finns guld för den som letar
För den som letar

Minns du morgonljus eller svärta
Ser du lampan slocknad eller tänd?
Minns du hennes brinnande hjärta
Blev du värmd då eller blev du bränd?

Bränt barn vill in i elden
Bort från askan och det rena grå
Bränt barn har fått smak för värmen
Har fått en kärlek till det Stora Blå

Att komma hem är som att resa i tiden
Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen

Känner du hur längtan tar…

Nu skiner solen och nu blänker ljuset
I alla fönster, i alla krypin
Men i en etta i det högsta huset
Där rullar inlandsisen in

Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden?
Men alla tusentals nätter och dar
Ska du schemalägga hela livet
Eller ha din rastlösa frihet kvar?

Jag bara undrar, jag bara tänker
Det finns en pusselbit som inte vill in
Här skiner solen och ljuset blänker
I alla fönster, i alla krypin

Den som letar/L Winnerbäck