90% av mitt pass var fantastiskt, super, perfekt, stark, glad, tydlig, kraftfull, extra plus i kanten. Med beröm godkänt. De sista 10% tog nerverna och jag tappade takten för många gånger. Gör om gör rätt. Besvikelsen är stor. Jag vet var jag kommit ifrån och jag vet var jag är idag. Jag är så besviken över att jag inte kunde visa det.

Visst är jag glad över de 90% och alla fina ord. Det är mycket jag kan koppla bort och inte tänka lika mycket på nu. Men jag ville vara färdig. Jag ville så gärna kunna lägga det  åt sidan.

Jag började tveka på min taktkänsla redan innan, för nu kom det upp till ytan det som sas på kursen. Varför skulle de vara så tydliga med att tala om för mig vad jag gjorde FEL och HADE SVÅRT FÖR istället för att bara ge mig redskap att jobba med? Jag trodde att jag suddat bort det och kunde lita på att jag har takten i mig. Men i skarpt läge kom det tillbaka. Kursen var väldigt bra. Men hur den ena utbildaren valde att formulera sin feedback till mig landade inte så väl. Det är därför jag säger att kursen var tuff och det är det jag menar kommer tillbaka till mig nu.