Det finns människor runt mig som är lite som ett rött skynke. Vad dom än kläcker ur sig väcker min diskussionslust. Jag vill debattera och argumentera dem till ryggläge och visad strupe! Vet inte vad det ÄR! Jag upplever allt dom säger som väldigt provocerande. Fast att vi är lite vänner, egentligen. Dom tänker inte som jag. Känner inte till och tar in fakta som jag.

Nu tränar jag seriöst på att inte bli uppeldad, inte börja diskutera med dem och, VIKTIGT, inte för mitt inre heller. Det är ok att man tycker olika. Även om det ibland är väldigt konstigt. Det måste vara ok. Det finns en annan sida av saken också. Även om den är märklig och dom borde vakna ur sin bubbla och se sig omkring. Jag behöver inte tycka lika eller ens förstå men jag måste acceptera deras ståndpunkt. För min egen skull om inte annat! Svårt att förklara detta märker jag. Jag är inte en person som högljutt debatterar allt och inget med var och varannan. Jag är tvärtom ganska lågmäld och måste inte ha åsikter om allt. Men som sagt, vissa personer och deras åsikter väcker en storm i mig! Har ni varit med om det?I Pnom Phen, Kambodja, testade jag att skjuta pistol. Jag var duktig, de frågade om jag ville ha min pricktavla med mig. Det ville jag inte. Då tog tuck-tuck-chauffören den istället!!! Så watch out😉

Appropå den resan… Vi var även i Vietnam…

Och Thailand. 5 veckor 2008. Sedan köpte vi huset och började plugga, svårt att ha råd nu. Men vilket äventyr! Var det någon som läste min blogg på den tiden?