Har ni sett den här filmen?
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan aldrig göra berättelsen rättvis. Det bästa vore om ni alla bara såg den i kväll.

Oscar Schell 9år förlorar sin far, sin trygga hamn, i 9/11 attacken. Ett fruktansvärt trauma för vem som helst. Men hur gör man om man, på riktigt, har svårt för saker som inte är logiska? Så svårt att man nyper sig hårt hårt tills det blir blåmärken istället för att tänka på det som skett? Ligger under sängen och sakta drar fingret över golvet om och om igen?

För att hjälpa Oscar att utvecklas brukade hans pappa ge honom uppdrag, kluriga expeditioner som han löste med hjälp av olika ledtrådar och utan att egentligen tänka på det hade han både varit utomhus och haft kontakt med främlingar – något han ogillar. När han hittar en nyckel bland sin fars saker är det självklart för honom att leta upp låset, där måste logiken finnas.

Filmen visar på ett väldigt känsligt sätt de olika personligheterna. På ett konkret och lite naket sätt tar man del av sorgen, demonerna men också glädjen och kärleken, självförtroendet och lyckan.