Att en dag tar slut och man måste gå in
Att en kväll tar slut och man måste sova
Att en natt tar slut och man måste stiga upp

Att en blomma vissnar
blir brun
skrumpnar
dör

Att en man blir gammal
lite krum
ganska tvär
sitter mest och väntar
på vad?

Att en ljus vår och sommar ska bli mörk höst och vinter

Det gör inget med repor
rynkor
slitage och rost

Men måste saker…ta slut?
Måste man bli gammal?
Vad pratar man om då?
Hur gör man då?
Hur ser man det vackra i ålderdom?

Kan vi inte bara se framåt, leva våra drömmar, förverkliga oss, sträva, kämpa och ha projekt? Hur gör man om man lever annorlunda?

Sedan Stubben somnade in har en tanke irrat runt mig, jag har inte lyckats få tag i den, tänka den. Men jag tror att det handlar om min svårighet att hantera ålderdom och död, höst, vila och återhämtning. Den delen av cyklen. Den här tanken som fladdrar runt mig. Den slår an så många toner. Vad ska jag göra med den. Vill den säga ”lev”? Men jag lever ju? Jag är här, levande. För det mesta. Men ibland, i tankarna, är jag långt i förväg. Varför då. Lev.

lev.nu