Här hade jag velat skriva ett inlägg om oerhört vackra rutinstaden Angkor med kronjuvelen Angkor Wat som syns på bilden. Om att åka dit i mörkret med en moppetaxi och vänta på soluppgången. Om att besöka tempel i djungeln som var överväxta av träd.

Om bilder huggna i sten.

Om vallgravar som liknar labyrinter. Och om barn som lämnas vid området av sina föräldrar för att försörja sig, som kan ord på fler språk än både du och jag, ännu fler huvudstäder. Om att besöka Killing Fields och S21 tortyrfängelset i Phnom Penh, båda från Pol Pot tiden. Om att köpa böcker i Kambodja med berättelser från personer som upplevde folkmordet. Om att uppleva 7 åringar tigga, med sitt syskon i spädbarnsålder på armen. Om en beundran av livsgnista. Om en förälskelse i ett land. Om en önskan att åka tillbaka. Men klockan är för mycket, så det inlägget får jag skriva en annan dag.