Stubben the cat

Det är en speciell tillvaro att ha ett sjukt djur.
Min älskade katt Stubben har fått en obotlig hjärtsjukdom (restriktiv cardio myopati). Med anledning av det får han medicin och veterinären bedömer att tillståndet är förhållandevis stabilt. Trots det har jag den senaste veckan gråtit jättemycket. Stirrat på min katt och försökt se hur han mår, om något förändrats sedan vi senast var hos veterinären. Den som har erfarenhet av katter vet att detta är jättesvårt. Djur i allmänhet och katter i synnerhet döljer sjukdomstecken så länge de bara kan.

Därför ringde jag igår till Din Veterinär, för att rådfråga om vilka tecken jag ska titta efter när det gäller försämring. När man ringer dit får man välja tidbokning eller rådgivning. Jag valde rådgivning och kom till Karin, en erfaren djursjukvårdare som verkligen tog sig tid att svara på mina frågor. Jag har ju varit på kliniken och vet att rådgivaren sitter i ett avskilt rum och har just detta som uppgift vilket är fantastiskt! Många gånger när man ringer till en veterinär får man vara glad om man A) kommer fram, B) får andra svar än ett jäktat ”kom hit”.

Karin tog fram Stubbens journal och var direkt väl insatt i sjukdomen, medicinerna, katter och hon blev inte nervös över att jag blev ledsen eller hade svåra frågor. Vi resonerade kring vad jag kunde notera hos Stubben nu och vad som skulle kunna vara tecken på försämring. Hon gav mig ett par konkreta punkter att vara vaksam på.

Jag är så klart fortfarande ledsen, jag vet ju att detta är början på slutet… Men det var ändå en väldigt stor lättnad att få så professionellt stöd. Tack Karin!

Advertisements