Jag och Stubben njuter av kvällen. Tittar på utsikten mot Rönneberga backar. Solens sista ljus gör himlen rosa-gul, dimman rullar in, lamporna på cykelvägen tänds. Det är ljummet men lite rått. Vindstilla. Vi myser och ibland får Katten syn på något spännande i mörkret som han måste kolla upp. Fast egentligen vill han nog att vi ska gå in och ta medicin, den får man nämligen i leeeeeverpastej!!

20110929-193132.jpg
En bra låt av Lars Winnerbäck:

Det finns en tätort på en slätt.
ett kyrktorn sträcker sig mot himlen.
Som en tiggare under slummen.
Du ser det ifrån den stora vägen.
Om du reser dit i vår,
säg att jag gärna kommer åter.
Ifall allting är förlåtet.
Att man blir klokare med åren.

Ref.
Om jag kommer dit igen har du en plats där jag kan vila?
Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån.
Ett fönster vi kan sitta vid, & blicka ut mot ån.

A, jag ser skönheten i norr.
Säg till viola att hon lyser,
att hon var vackrare än sången.
Och att jag önskar att jag skrev den.
Fråga krigarna i väst,
var dom gömde sina byten.
Se om någon av dom kom undan,
och kanske lever av det ännu.

Ref.
Om jag kommer dit igen..

Gå till huset med balkongen,
där järnvägsspåren ringer.
Under den varma svarta plåten,
har jag lämnat några drömmar.
Ändå lämnade jag allt,
man kunde låta tiden vara.
Det känns som andra sidan jorden,
vi kanske hade alla svaren.
Jag har kämpat med en dröm,
jag ville ringa brustna hjärtan.
Inga slitningar i blodet,
jag ville hitta söndermarken.