Ibland vill jag säga till mig själv och andra; skaffa aldrig djur. Det är så oerhört tungt när dom blir dåliga. Självklart väger allt det fina upp, så jag säger inte så. Men vad hjälper det när något är fel?

20110826-085825.jpg
Märkte att Stubben andades snabbare än vanligt och ända ner i magen, inte bara bröstkorgen. Han verkade även lite trött. Åkte till Erik idag. Efter undersökning med röntgen konstaterades vätska i lungorna. Orsak oklar, kan vara pga hjärtsvikt (han hade oregelbunden hjärtrytm) eller någon infektion eller tumör…. Fick vätskedrivande och antibiotika så ska vi avvakta över helgen.

Tungt. Ledsen. Skulle offra nästan vad som helst för att få ha mina djur friska…. Och odödliga… Men det går ju inte… Fan…. Min älskade lille Stubb… Han är 13 år och en korsning mellan bondkatt och perser.

Nu bestämmer jag mig för att tänka: Efter helgen har medicinen verkat och Stubben är frisk igen. Vi fick aldrig reda på varför han hade problem men de försvann och kom aldrig tillbaka. Resten av sitt långa liv fick han vara frisk och kry. *Sol, kärlek, ljus, värme*