• Mellan kvinnliga och manliga jurister i privat sektor skiljer medianlönen 8000kr/mån (jusek)
• Av styrelseordförandena börsföretag är 4 % kvinnor och 96% män
• Vid misshandel i en bostad är offret i de flesta fall en kvinna, på allmän plats en man, förövaren är i de flesta fall en man. (SCB)

Det som gjorde att jag omvärderade var just dessa exempel. Jag kan inte säga emot detta! Är det på detta sättet så är kvinnor som grupp underordnade män som grupp och det förhållandet bör förändras.

Vad det beror på och hur det ska ändras är väl vad som skiljer olika feminister åt. Det finns dom som tycker att vi är olika och att det är bra men att typiskt kvinnliga yrken ska uppvärderas. Det finns dom som tycker att mannen är norm och att isärhållandet av könen cementerar detta förhållande. Det finns dom som anser att kön är något som till största del är socialt skapat. Jag kan se logiska argument inom flera inriktningar. Jag har samlat på mig några tankar om det som bara vill ut nu!

Tex kan jag inte hålla med om att kvinnor till varje pris ska kunna bli brandmän. Deras rätt att bli brandmän får inte gå före deras möjlighet att göra ett bra jobb. Det är inte rätt att man ska sänka de fysiska antagningskraven för att göra yrket mer tillgängligt för kvinnor. Däremot skulle båda könen gynnas av lättare utrustning. Kan man ändå inte genomföra de fysiska proven, oavsett kön, så är man inte lämplig. Det kommer att ge ett isärhållande av könen som jag tycker är motiverat. Uppvärdera istället de yrken som många kvinnor väljer, höj löner inom vård och omsorg.

Jag tycker att det är sjukt att barnkläder är olika stora. Att flickkläder är mindre än killkläder trots att storleken ska baseras på barnets längd. Testa själv att hålla upp byxor i samma storlek men ett par för tjejer och ett par för killar. Vad ger det för signaler? Att flickor ska vara mer stilla, kanske göra pärlplattor och pyssla, och att killar är fria att spela fotboll och klättra i träd? Är det inte sjukt? Kan inte alla kläder vara rymliga, inte sitta åt, tillåta den som bär dem att göra vad de gillar utan att det är obekvämt? Jag kan förstå dem som argumenterar för neutrala kläder som ger barnet valfrihet, dels rent fysiskt men också för att jag tror att man bemöter ett barn med rosa tyllkjol och krusigt hår på ett sätt och ett barn med säckiga jeans och tröja med monster på ett sätt.
Det är ju sin sak när man kan välja själv, att barnen ska få göra det menar en del, men även det argumentet har sina brister. För vad väljer man om bara känner till en sak? Om föräldrarna alltid valt väldigt nichade kläder? Om alla andra flickor/flickors föräldrar väljer en sak? Har man då verkligen ett val? Är kvinnligt kvinnligt och manligt manligt eller är det socialt skapade roller?

Debatten om Rolf-Göran Bengtsson och Jarringpriset. Hästsport är till mångt och mycket en tjejsport, det är många tjejer och kvinnor som utövar den. Väldigt många, det är oerhört stort i Sverige. Ändå skrivs det nästan ingenting om det. Sportjournalisterna, vilka nästan bara är män by the way, skriver nästan aldrig om det. När en oerhört skicklig manlig ryttare får Jarringpriset så förlöjligas både han och sporten. Jag såg en debatt på TV4 häromkvällen med en kille som ansåg att RGB inte skulle fått priset pga att han har en skicklig häst. Hästsidan i debatten svarade ”men Zlatan då, då borde han inte heller kunna få priset för han är inget utan sitt lag”. Hela debatten om RGB och det pris han vunnit gör att jag mår illa. Han är extremt duktig, han har blivit framröstad, END OF STORY. Det är så kränkande att ens diskutera det. Men när det nu görs så blir det tydligt att även inom sporten är kvinnor underordnade män. Tänker på att så otroligt många kvinnor sysslar med hätsport som inte uppmärksammas medan det är mest män som sysslar med de sporter som det skrivs någonting om.

Idag läste jag på Carolina Gynnings blogg. Hon väntar tydligen en flicka och efter att hon skrivit att hon ville inreda med rosa och fjärilar fick hon påhopp om att hon inte borde beröva barnet möjligheten att njuta av alla färger. Detta gjorde henne förbannad och hon bad alla med dessa åsikter att lämna henne i fred. So far så good, hon får ju säga vad hon vill på sin blogg det engagerar mig inte så mycket även om jag har mina åsikter om det. Vad som var beklämmande var de mänger av tjejer som i kommentarsfältet skrev saker som ”bra sagt, är så trött på genus”, ”bittra feministfittor”, ”könsneutralitet, det kan folk som gillar det hålla på med, pracka inte det på oss”. Det är så beklämmande för det är så inskränkt. Det är så jag själv resonerade innan. Jag lyssnade inte på argumenten, jag tyckte bara att feminister var jobbiga och skrikiga. Jag tyckte att jag hade det bra i min lilla bubbla och inte alls var underordnad. Men nu kan jag inte utan att säga emot mig själv ha dom åsikterna det längre. Jag har ingen klar ideologisk grund, men jag tycker att det är väldigt mycket som är fel, jag tror att det har med ”kvinnligt”/”manligt” att göra och jag kommer att fortsätta att läsa artiklar om det och fortsätta att lära mig om ämnet. Att bara stoppa huvudet i sanden kommer inte att lösa några problem, så långt har jag kommit.